3.3 Ergonomi kontrabas

Kroppsställning utan och med instrument

Prova övning 8.1 för ett stabilt stående och försök hitta en stående position med båda fötterna stadigt, så att det finns en frihet att skifta med tyngdöverföringen till de olika benen. Ett stående där det finns en känsla av att det finns lite olja i lederna, stabilt men inte helt låst, som det kan bli när du står med översträckning i knäna. Placera instrumentet med stöd på vänster sida nära intill bäckenkanten.
 

Övning för att undersöka vänster handens placering

Nu är det dags för en övning med vänsterhandens och instrumentets placering med tanke på vilken effekt det får på skuldermuskulaturen och på övriga muskler i nacke-rygg. Uppmärksamma hur det känns i axeln och också hur andningen blir.

Kontra_3.3.1_3.3.2_3.3.3.jpg
3.3.1. Börja med att hålla arm/hand i en bekväm position utifrån halsrygg och axel.
3.3.2. Ta nu instrumentet till samma position som tidigare kändes bekvämt utan instrument.
3.3.3. Handleden blir här spänd av sin inåtböjning. Genom att ändra på greppbrädans vinkel alternativt föra armbågen utåt, så kan detta undvikas. Här är greppbrädan placerad betydligt mycket närmare halsryggraden än i bild 3.3.2.

För sittposition gå till övning 8.2 och försök i sittande ställning hitta en stadig position med båda fötterna i golvet eller på stöd på stolen, men arbeta utan ryggstöd för att vara fri. Placera instrumentet med vinkel, så att du minimerar sträckningen av vänster arm bakåt, för att komma till 1:a läget. Vinklingen/rotationen av instrumentet beror på hur det fungerar med stråken på översta och nedersta strängarna. Prova olika vinklar och känn efter vad som händer i axlar/nacke. Kanske går det att ändra på vinkeln när du behöver komma åt den lägsta strängen.

Stråken

Övning  med och utan stråke

I själva handgreppet tumme/fingrar är det viktigt att kraften är minsta möjliga. Tummen ska inte vara i översträckt läge i tummens mellanled, för då blir tum-muskeln, som sitter mellan tummen och pekfingret överansträngd och tummens leder blir ”låsta” och fingrarnas rörelser blir inte så fria.

3.1.6.jpg3.1.7.jpg

Bild 3.3.4-5: Att eftersträva en avspänningen i greppet tumme/pekfinger med en böjning i tummens leder, för att minska på belastningen av tumlederna.
 

Handens ställning

Vänster tumme ska vara följsam men utan att du klämmer/pressar tummen mot greppbrädan. Vi har alltid kvar vår gripreflex i handen med ökad aktivitet i tummen, när fingrarna ska vara aktiva. Detta kan leda till en onödig spänning i handen och armens muskulatur. Se till att muskeln mellan tumme och pekfinger har låg aktivitet.

Cello_3.2.5_2_3.2.5_3.jpg

Bild 3.3.9: Fingrarnas ställning blir mer låst, då tummens leder är sträckta och mer låsta .Bild 3.3.10: När tummens leder är lätt böjda och avspända, så blir handens ställning stabilare och friare och de olika fingerknogarna framträder tydligare.
 

I tumlägena behöver du luta överkroppen framåt så att den stabila bålen behålles och armen  räcker till. Prova att med en tänkt rörelseaxel genom höftlederna luta mer eller mindre framåt.

 Kontra_3.3.4.jpg

Bild 3.3.6: Med framåtböjning nere ifrån höftplanet, så blir det ingen dragning i själva axelleden.

Vänsterhandsgrepp med större avstånd mellan 4:e och 5:e fingrarna är belastande för underarmens muskulatur på utsidan framförallt.

Vid användning av ”hängteknik” i vänster hand, så kan det bli en ökad böjning i själva handleden, vilket kan leda till påfrestning av disken som finns i själva handleden. Den blir helt enkelt klämd. För att undvika det, så behöver armbågen lyftas något utåt och på detta sätt kan det också fungera bättre med tyngdöverföring till fingrarna.

Om du har kort lillfinger, så är det mindre belastning för muskulaturen om du använder tyngdöverföring, när vänster lillfinger spelar.

Kontra_3.3.5_3.3.6.jpg

Bild 3.3.7: Här är underarmen lätt utåtroterad för att tyngden ska kunna överföras till lillfingret och minska på spänningen i handen.
Bild 3.3.8: Här ses en ökad spänning i lillfingret som nästan får vika sig i ytterleden.

Om du spelar med översträckta fingrar, så blir det också lättare att fingrarna låser sig.
I ”tumlägena”, så blir spänningen mindre om tummen har en lätt böjning i den yttersta leden.

 

Prova tyngdöverföring från skuldran, ner genom armen och till fingerblomman. Känn att det är en sammanhängande kedja, istället för att pressa/trycka fingrarna i greppbrädan. Till sist: använd andningen när du spelar för att musklerna i kroppen ska få växla i spänning.

Pizzicatoteknik med höger hand

Tummen är stödpunkt på greppbrädan och rörelseimpulsen kommer från arm/axel, för att minska belastningen på fingrarna. Tummen bör hamna på greppbrädan, så att handen fortsätter att vara i rät linje med underarmen, för att inte handleden ska bli extra belastad. Strängen bör placeras någonstans mellan första leden och fingerblomman i höjd med nagelbandet.

Kontra_3.3.9_034.jpg
Bild 3.3.11: Fingret har strängen mellan yttersta leden och fingerblomman.
Kraften i anslaget riktas in mot din egen kropp och fingret glider av strängen under rörelsen.