3.2 Ergonomi cello

Sittställning utan och med instrument

Hitta en stabil position för överkroppen och för skuldran, så att armarna och händerna  är fria. Börja med övning i sittande 8.2 för att hitta en stabil position för överkroppen. Vilken kraft du behöver använda för att få en bra tonkvalité i instrumentet beror både på din kroppsposition och på positionen av instrumentet i förhållande till kroppens tyngdcentrum. Nu gäller det finna en bra placering för vänsterhanden med tanke på vilken effekt det får på skuldermuskulaturen och på övriga muskler i nacke-rygg. 

Prova olika ställningar för handen i förhållande till halsryggraden och skuldran. Placera instrumentet där det känns mest bekvämt, när du känner utan instrument. Jämför med inställningen med kontrabas.

Tag nu fram instrumentet och prova nu att låta överkroppen följa med i de rörelser som hand-arm sätter igång när handen-fingrarna flyttar till olika ställen på greppbrädan.

När du sedan ska flytta fingrarna på greppbrädan, så låt rörelsen vid växlingar mellan olika strängar ge den rättmätiga rotationen över greppbrädan och följ med i kroppen med rörelse som känns ända ner ifrån bäckenet. När du kommer upp i höga lägeväxlingar, så låt kroppen få följa med i en liten framåtböjning från höftregionen.

Stråken

Stråkinstruktionen är densamma för violin och cello och utgångspunktern är grunderna i fysiologi och ergonomi. Observera hur mycket kraft du använder för att hålla stråken med tummen, pekfingret och långfingret. Det är kraften i detta grepp, som är avgörande för både smärta i tummen och i armen i övrigt. Prova hur löst du kan hålla i stråken och ändå behålla kontrollen.

Börja med en övning utan stråken. Stå ledigt på golvet med höftbredd mellan fötterna. Prova en rörelse med stråkarmen. För armen fram och tillbaka i en rak linje. Prova därefter att göra rörelser i cirkel, ellips, åtta osv med känslan av att rörelsen styrs från armbågen. Hur blir känslan i kroppen och hur blir andningen?

Tummen ska inte vara i översträckt läge i tummens mellanled, för då blir tum-muskeln överansträngd och tummens leder blir ”låsta”.

3.1.6.jpg

Bild 3.2.3: Att eftersträva en avspänning i greppet tumme/pekfinger med en böjning i tummens leder.

3.1.7.jpg

Bild 3.2.4: Här blir belastningen större på ”tumknogleden”, som blir mer låst och belastad.

Handens ställning

Vi har alltid kvar vår gripreflex i handen med ökad aktivitet i tummen, när fingrarna ska vara aktiva. Detta kan leda till en onödig spänning i handen och armens muskulatur. Vänstertummen ska helst vara inaktiv, men vara det viktiga och följsamma stödet.

Om du har kort lillfinger, så är det mindre belastning för muskulaturen om du använder tyngdöverföring, när vänster lillfinger ska spela. Det omvända gäller också att när du spelar med pekfingret, så ligger handens tyngdpunkt genom fingret och fingerblomman. Om du spelar med översträckta fingrar, låser sig fingrarna lättare.
Cello_3.2.3.jpg

Bild 3.2.2-3: Tyngden ligger nu på pekfingret och underarmen är något i inåtrotation.

Cello_3.2.4.jpg

Cello_3.2.5_1.jpg

Bild 3.2.4-5: Tyngden har nu förflyttats till lillfingret och underarmen är lätt roterad i utåtrotation.

Fingrarnas position är också avgörande för snabbhet och precision. Prova att sätta handen på greppbrädan med sträckning i alla tummens leder och känn på fingrarnas frihet i rörelse jämfört med när tummens leder är lätt böjda.

Cello_3.2.5_2_3.2.5_3.jpg
Bild 3.2.6: Alla tumens leder är sträckta och låsta i denna position. Bild 3.2.7: Handens ställning blir stabilare och friare i de olika lederna, fingerknogarna framträder tydligare.

Prova tyngdöverföring från skuldran, ner genom armen och till fingerblomman. Känn att det är en sammanhängande kedja utan att pressa/trycka fingrarna mot greppbrädan.