3.1 Ergonomi violin-viola

Kroppens ställning utan och med instrument

En kroppshållning som ger gott stöd för skuldermusklerna och skulderbladets stabila position mot bröstkorgen är en förutsättning för att undvika muskelbesvär i axlar/nacke. Här kommer en övning för detta: Stå stadigt på båda fötterna med höftbredd, utan att låsa knäna. Väg över med jämvikten på höger respektive vänster fot och känn friheten åt vänster, när du står på vänster fot och åt höger när du står på höger fot. När du har lika balans mellan fötterna, så utgår spelaktiviteten från kroppens centrum. Sträck hela kroppen och armar/händer rakt upp, så lång du kan bli. Släpp sedan ner båda armarna samtidigt till en avspänd position med 90 graders böjning i armbågarna och avspänt med cirka 60 graders vinkel med armarna utåt.

3.1.1_0142.jpgBild 3.1.1

Stå med axelbredd mellan fötterna stadigt, sträck maximalt uppåt med händerna. Tag ett djupt andetag. Nu bara släpper du ut luften och låter armarna falla ner åt böjning i armbågarna.

3.1.2_0143.jpgBild. 3.1.2

Nu har armarna fallit ner i ett viloläge med armbågarna böjda och du står kvar i övrigt som tidigare.

 

 

 

3.1.3_0144.jpg

 

Bild 3.1.3

Utifrån föregående position tar du nu instrumentet med samma känsla i axlar och armar och kropp i övrigt.

 

 

 

 

Här har du en bra utgångsposition för fiolspel. Det är också avgörande att det är symmetri mellan de båda axlarnas aktivitet, att inte den ena axeln dras framåt under spelet. Då blir det en extra belastning på själva axelledhuvudet och på de muskelsenor, som fäster där.

För inställning av kroppen i sittande och stående var god se även övningarna 8.1 och 8.2.

Inställningen av instrumentets olika stöd

När du tar instrumentet till kroppen så börja med att ställa in de båda stöden, hak- och axelstödet. Sträva efter att skuldror/skulderbladen är symmetriska. Undvik konstant rotation och sidoböjning i halsryggraden, eftersom det innebär en ökad belastning på vissa delar av halsryggraden, på diskarna och på vissa muskler. Musklerna blir då med tiden kortare på den böjda/roterade sidan än på andra sidan och slitaget på halskotornas diskar och senband blir också mer än på motsatta sidan.

Målet är att utnyttja huvudets tyngd så att du undviker känslan av att behöva klämma fast fiolen. Låt helt enkelt huvudet vila med hela sin tyngd på hakstödet utan att lägga på muskelkraft. Försök hitta en höjd på stöden, så att du inte behöver göra en konstant sidoböjning i halsryggraden. Hakhållaren bör vara utformad, så att du får ett bra och bekvämt grepp med kindben och haka och kan variera huvudets placering.

Börja med att ta av axelstödet och låt någon annan person placera instrumentet på nyckelbenet, fortfarande utan att försöka hålla fiolen fast själv under hakan. Känn efter vilken vinkel i rotationen av instrumentet (cirka 45 grader), som du vill ha på instrumentet, när du ska spela med stråken. Undersök hur mycket som behöver kompenseras i höjd, först vad avser axelstödet och därefter hakhållaren. Använd gärna något att mäta med för att sedan förändra stöden, så att det stämmer.  Tänk på att inte kompensera fullt upp med stödet för hakan, utan att det finns flexibilitet att ändra på huvudets ställning. Låt det finnas kvar en möjlighet att rotera eller sidböja huvudet, att kunna vara rörlig och flexibel i spelet.

En lång hals kräver högre hakhållare medan sluttande axlar kräver högre axelstöd.

Vid notstället

I samspelssituationer tex. när du sitter framför notställ, så måste du kanske rotera med instrumentet för att få bra kontakt med både medspelare, dirigent och noter. Prova då att rotera nerifrån bäcken och höfter, inte uppe i höjd med skulderbladen. Det bästa är naturligtvis om det går att rotera stolen, som du sitter på. Använd ett aktivt sittande när du spelar dvs att spela utan ryggstöd men med en stabil överkropp. Utifrån ett stabilt utgångsläge varierar du balansen framåt, bakåt och i sidled och på detta sätt varierar tyngdpunktens placering.

Balansen med stråken och instrumentets placering

Undersök balansen mellan stråken och instrumentets placering. Leta efter känslan av att centrum av aktiviteterna stämmer med kroppens centrum. Om instrumentet kommer för långt ut åt vänster sida, så ger det en ökad ansträngning i stråkarmen, speciellt vid spel på G respektive C strängen.

Ju mer fiolen kommer ut på vänster sida ju mer får du följa med i stråkarmen, för att kunna spela och centrum för aktivitet stämmer inte med kroppens centrum. Det blir en ökad belastning på en av kroppssidorna. Om du vill spela med instrumentet ganska horisontellt, så medför det att stråkarmen måste komma högre upp jämfört med om du vill spela med en större vinkel än 45 grader, så då kan det bli ett litet lyft i vänster axelled.

Vänster hands placering

För bra handställning, så börja med att placera lillfingret och därefter övriga fingrar, för då blir spänningen i handens små-muskler mindre. Bild 3.1.4-5. Annars kan smärtor uppstå i dessa muskler och kännas bort mot armbågens muskelfäste.

Vänsterhandleden mår bra om den ofta har möjlighet att komma tillbaka i en avspänd position dvs att minska på inåtrotationen och böjningen i handleden. Låt armbågen hänga tung och fri. Armen måste röra sig fritt under instrumentet. Vid spel i första till tredje läget på låga strängar ska   armbågen följa med framåt och vid de högre strängarna bakåt. Detta ger en rörelse i vänster axelleden som stimulerar cirkulationen i vänster skuldra. En aktiv rörelse uppåt och neråt med instrumentet bör också tillämpas vid språng mellan höga och låga lägen. 

Fiol_3.1.4_3.1.5.jpg

Bild 3.1.4: Vid placering av 1:a fingret först på greppbrädan och med bibehållen handställning, så ökar spänningen i den böjda handleden och i handryggens muskler.

Bild 3.1.5: Vid spel med 4:e fingret, så blir spänningen i handen mindre om ställningen blir den man får när lillfingrets ställning är utgångspunkten.

Stråken

Stråkinstruktionen är densamma för violin och cello och utgångspunktern är grunderna i fysiologi och ergonomi.Observera hur mycket kraft du använder för att hålla stråken med tummen, pekfingret och långfingret. Det är kraften i detta grepp, som är avgörande för både smärta i tummen och i armen i övrigt. Prova hur löst du kan hålla i stråken och ändå behålla kontrollen.

Börja med en övning utan stråken. Stå ledigt på golvet med höftbredd mellan fötterna. Prova en rörelse med stråkarmen. För armen fram och tillbaka i en rak linje. Prova därefter att göra rörelser i cirkel, ellips, åtta osv med känslan av att rörelsen styrs från armbågen. Hur blir känslan i kroppen och hur blir andningen?

Tummen ska inte vara i översträckt läge i tummens mellanled, för då blir tum-muskeln överansträngd och tummens leder blir ”låsta”

3.1.6.jpg

Bild 3.1.6: Att eftersträva en avspänningen i greppet tumme/pekfinger med en böjning i tummens leder.
3.1.7.jpg

Bild 3.1.7: Här blir belastningen större på ”tumknogleden”, som blir mer låst och belastad.