3. Ergonomiska råd för specifika instrument

Kapitlen är underlag för diskussion och fundering för att minska på kroppslig belastning.

Öppet för synpunkter. (Kapitlet är under bearbetning.)

Några utgångspunkter för samtliga blåsinstrumentalister:

  • För att axlar/armar ska klara instrumentets belastning bra, så börja gå igenom övningar för stående övning 8.1 och sittande övning 8.2, så att skulderbladsmusklerna ger en god stabilitet och åstadkommer en känsla av lätthet i armarna. Se till att skuldrorna och skulderbladen befinner sig i en symmetrisk position. När du väl har funnit en bra ställning för överkropp, axlar och halsrygg, så är det viktigt att föra instrumentet till läpparna och inte tvärtom. Detta för att undvika ökad ”svanhals” i halsryggraden och med det muskelspänningar runt struphuvudet och en ökad belastning på halsryggsdiskarna.
  • Om möjligt försök balansera instrumentets tyngd på båda händer/armar, och kanske använda avlastning med bärrem eller andra avlastande hjälpmedel.
  • Nu gäller det att hitta en avspänd överkropp så att andning och luftflöd fungerar bra. Alla typer av övningar för att hitta detta är tillåtna, allt från att röra sig med armar och ben för att få igång andningen och pulsen, till mer stillsamma övningar som vid yoga. Målet är att mellangärdsmuskeln ska fungera dynamiskt, så att det inte blir motstånd i andningsmuskulaturen. För detta behövs en stabil överkropp, där kotpelaren vilar tryggt på bäckenet.
  • När du börjar ta upp instrumentet, så leta efter stödet i bäckenbotten. Om det är svårt att finna, så prova exempelvis med att använda ett ”twooooo” och låt luften flöda samtidigt. Försök att låta bukmusklerna vara avspända och uppmärksamma det som händer i bäckenbotten. Gå omkring i rummet och låt luften flöda in och ut. Det ska vara som en enda cirkelgång. Det finns inget stopp.